Willys syndromet

Är det så att man kan vänja sig vid dåliga livsmedel? I Göteborgs-Posten har man en konsumentpanel som får tycka till med ibland förvånande resultat. Självklart handlar det om personlig smak, men det verkar ändå som många av oss har vant oss vid E-nummer som en del av maten. Och i senaste prisjämförelsen mellan matbutiker (GP 080916) så kunde man läsa detta uttalande av en konsument:

"- Låt kunden själv vara domare när det gäller kvalitetsskillnader mellan dyra och billiga märken. Jag har själv hittat en hel del Eldorado- och Euroshopperprodukter som jag faktiskt gillar bättre än de dyrare alternativen."

Som väl var sa han inte att det var genomgående... Och naturligtvis är inte priset en kvalitetsgaranti, men ett visst samband finns det i alla fall mellan pris och kvalitet.

Jag kan ju i sammanhanget passa på att tipsa om ett föredrag på Ekocentrum här i Götet med författaren Mats-Eric Nilsson som skrivit "Den Hemlige Kocken".

Bok om Stora Saluhallen

Jag har just varit med och gjort en liten bok om Stora Saluhallen i Göteborg. För en matglad göteborgare är det en fantastisk plats att tillbringa sin arbetstid på!
Boken är ett samarbete mellan Higab som är fastighetsägare, Saluhallsföreningen och Innerstaden Göteborg (där jag jobbar). Den kommer att innehålla lite historia om Saluhallen, anekdoter från handlarna, presentationer av verksamheter och recept från ett antal av göteborgs bästa kockar.
Man kan inte ha ett tråkigt jobb när en del av det innebär research i form av provsmakning av ostar, ckoklad och andra godsaker. :-)

Håll utkik efter boken i Saluhallen, jag tror att det kommer att finnas något i den för de flesta smaker.

Vad man kan komma hem med från en segeltur

Att man kommer hem med fisk är inte ovanligt efter en tur på havet. En härlig helg i augusti så ställdes kosan mot Marstrand och Stora Dyrön. Under den fantastiska promenaden på den fina vandringsleden så var det meningen att vi skulle hitta ett par geocacher, men vi fick packa om i ryggsäcken för att få plats med ett dussin härliga Karljohan (förevigade i sittbrunnen)!
Helgen förgylldes av att vi drog upp inte mindre än åtta makrillar på hemvägen. Färsk makrill med saltkokt potatis som söndagmiddag, mums! (ja, vi tog upp potatisvatten norr om Rörö och släpade hem. I fall någon undrade...) Och en lyxig pasta med Karljohan som middag på en måndag är inget man lider av speciellt :-)

Påskris

Nu är den testad, riskokaren som jag köpte för ett tag sedan. Jag var och handlade lite annat på Kindstrands Järn på Järntorget och snubblade på en stapel med OBH Nordicas riskokare till "halva priset" (199 SEK). Vi har funderat lite på att köpa en sådan och det blev mer aktuellt när jag brände sushiriset senast...
Efter att ha kokat var sin omgång med jasmin-, basmati- och sushiris så kan jag bara säga att det är väldigt bekvämt. Ladda kokaren, tryck på knappen och det sköter sig själv. Detta kommer inte att bli en dammsamlare!

Att gå i ide

Det känns som det är dags att vakna ur vinterns dvala. Inte för att det varit mycket till vinter, men ändå.

Sedan förra inlägget har det varit jul. I år blev det lite annorlunda mathållning över julen eftersom vi rymt till ett all-inclusive hotell på Tenerife. Det gick fint att hoppa över lutfisk och gröt till förmån för bläckfisk och papas arugadas. Våra farhågor vad det gällde maten på hotellet kom på skam, det var faktiskt helt OK. Även om matsalen inte var så gemytlig så var allt prydligt och funktionellt. Och det var väldigt praktiskt eftersom vi var fyra barnfamiljer som umgicks på kvällarna. Ungarna kunde släppas fria när de ätit och vi vuxna kunde avsluta middagen i lugn och ro. Men visst saknade man att "gå på jakt" efter dagens middag.

En matupplevelse att minnas var på en liten restaurang vid vägens ände i Chinamada. Jag åt papas arugadas con mojo rojo* och Helen en god grönsakssoppa och med den fantastiska utsikten 600 meter över havet så smakade den enkla men väl tillredda maten fantastiskt.

* Papas arugadas betyder skrynklig potatis och äts med mojo som är en sås med vitlök och spansk peppar. Googla gärna på mojo rojo respektive mojo verde.













Utsikt från Chinamada


I övrigt har jag under vintern läst några "jobbiga" böcker med matanknytning:

Tyst Hav av Isabella Lövin. En bok som tyvärr har minskat förtroendet för såväl yrkesfiskare som politiker och byråkrater. Det är inte lätt att ha gott samvete när man älskar fisk och inte gärna vill låta bli sina favoriter. Torsk har vi nästan slutat med sen tidigare, men som det ser ut nu så är det ju lättare att att räkna upp de fiskar man bör köpa än de man skall undvika.

Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Jag tyckte att jag var petig och läste innehållsdeklarationer, men här har jag funnit min överman ;-) Det är ju inte så att man kan sluta att köpa allt som innehåller tillsatser, men som i så många andra fall så lönar det sig att tänka efter en gång till innan man köper något. En stor besvikelse var ju när jag råkade köpa OLWs Naturchips istället för Kravmärkta Gårdschips eller Svenska Lantchips som vanligt. I en produkt med det namnet förväntar man sig inte ett halvdussin E-nummer, inklusive smakförstärkare.